Bloggpost 6, föreläsning 7

Villkoren för kommunikationsbranschen har förändrats i rasande fart sedan de sociala mediernas inträde på marknaden. När internet kom in i bilden kommunicerade företagen liknande som de alltid gjort, men digitalt på sina hemsidor. Men sociala medier präglas av andra villkor och för att inte hamna utanför kontexten måste vi anpassa oss till rådande språkbruk, kultur, vett och etikett för att nå ut till mottagaren.

Det är det de sista föreläsningsavsnitten handlar om. Den terminologi som används i sociala medier har fötts fram ur språkbruket på nätet och kommer från digital naturals. Det vill säga, de som fötts in i det digitala sättet att konsumera information. Deras syn på sociala medier har ändrat språkbruket och diskursen för digital kommunikation, något som betyder att traditionella modeller för forskning inte är gångbara längre (Coombs et al s.26, 29).

Det här är som att uppfinna hjulet i farten och jag har varit med i denna resa och sett utvecklingen de senaste femton åren, men inom mediabranschen. Inledningsvis var språket formellt, som en påannons i tv. SR var bland de första medieföretagen som började med tvåvägskommunikation i sociala medier. De ändrade sitt språk till att bli mer folkligt och de började ställa frågor till publiken. Deras strategi för sociala medier har legat till grund för många andra mediers.

Skillnaden mellan att involvera mottagaren i en diskussion och att bara informera utan att efterfråga en åsikt. I detta fall kan det bero på att man inte vill väcka en sovande björn. Om Mitthem öppnar för kommentarer på ett inlägg om hyror finns en risk att missnöjda tar chansen att klaga.

Men även om sociala medier möjliggjort en tvåvägskommunikation och byggandet av virtuella gemenskaper så kan relationsbyggande i sociala medier vara en chimär. En interpersonell relation präglas av hur intim den är. Hur väl kan man förutsäga den andres beteende, vilken kvalitet informationen håller och förtroendet man har för varandra. I en relation där den ene parten har ett säljmotiv och den andre parten förväntas köpa går det inte att bygga en sådan jämlik relation och därför är en sådan modell inte optimal. Utförarna skapar en upplevelse av intimitet som snarare är parasocial till sin natur och bör granskas utifrån det. Maktbalansen är ojämn till företagets fördel och kommunikationen är mer ensidig än man ger sken av. Parterna kan dra sig ur relationen utan känslomässig påverkan  (Coombs et al s.30-32).

Det är uppenbart när man studerar företags flöden i sociala medier, de ställer frågor till mottagaren, för att de lärt sig att det är så man gör. Men det är inte många som faktiskt tar tillvara på vad de får veta eller låter tyckaren få någon verklig makt. Här är SR igen ett föredöme, de kan bygga hela program på åsikter de fått från lyssnare i sina kommentarsfält på sociala medier, men det är svårt att efterfölja om man jobbar inom PR. Fortfarande ska det arbetet som läggs ner i en relation generera pengar i andra änden.

Vi präglas också av vilka vi är när vi kommunicerar, vi är inte bara politiska varelser utan vi har en kulturell bakgrund, en vardag som vi lever i som påverkar oss. Kommer vi från olika kulturella bakgrunder kan vi ha olika sätt att tolka information och det är därför kommunikationen måste anpassas till målgruppen. Det framkommer också i kapitel 4 där man visar hur fel det kan bli när vi bara släpper fram en företagspolerad version av verkligheten. Vi tappar den genuina känslan och känslan av att alla får delta (Coombs et al s.30-32).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: