Blogginlägg, examinationsuppgift 2

Jag har sett på föreläsning två i kursen Strategisk kommunikation i sociala medier. Föreläsningen baseras på boken Social media strategy – Marketing, advertising and public relations in the consumer revolution, av författaren heter Keith A. Quesenberry

Föreläsningens första del behandlar den sociala mediastrategin och om att analysera den bästa metoden för sin kontext i sociala medier, med en bra strategi kan de övergripande målen uppnås, det kan till exempel handla om säljmål. Ett mått för att mäta effektivitet kan vara ROI – Return of investment (Quesenberry s. 55). Det är ett intressant begrepp, men jag tror att man inte bara kan titta på värdet, vissa effekter är nog ganska svåra att värdera.

I strategin kan man göra en SWOT-analys. Den kartlägger planens styrkor, svagheter möjligheter och hot. Styrkor och svagheter avser internt, till exempel ekonomiska och personalmässiga faktorer, produktrelaterade eller tekniska faktorer. Möjligheter och hot avser det externa, som till exempel konkurrensmässiga, politiska och juridiska problem som kan uppstå bland annat.  För att göra en SWOT-analys samlas externa och interna data in (Quesenberry s. 59). Jag tycker att en SWOT-analys är ett bra verktyg när man ska planera för oförutsedda händelser. Men det kan ju också bli missvisande om det är så att man inte vägt in alla variabler. Det är också svårt att veta om man hittat alla variabler eller om de ens är kända när man planerar.

Även begreppet SMART-mål tas upp. Ett mål ska vara specifikt, det är ödeläggande med ospecifika mål. Målen ska också vara mätbara, möjliga att uppnå, relevanta och aktuella (Quesenberry s.56-57). Det här känner jag är ett verktyg som jag använder varje dag, vare sig det är som journalist eller kommunikatör. Det är så självklart att dessa faktorer måste vara uppfyllda för att det för att det överhuvudtaget ska fungera.

Den första delen tar också upp variabler för målgruppsanalys. Demografiska variabler betyder rena data som ålder, kön, ort man bor på med mera. Medan de psykografiska variablerna mer inriktar sig på värderingar, attityder, intressen, livsstil och önskningar. Den intressanta delen här är att de flesta jobbar med demografiska variabler i organisationer. Trots att de psykografiska variablerna är viktigare då de säger mer om målgruppen. Så klart känner man mer gemensamt med de i kattklubben oavsett ålder än gemensamt med alla gamla klasskompisar. Samtidigt är de här variablerna svårare att fånga (Quesenberry s.60-61).

Del två av föreläsningen riktar in sig mer på produkten och imagen i sociala medier. Kunder pratar om sina upplevelser av en produkt och många som ser en produkt i traditionella kanaler, som till exempel i tv-reklam går in och kollar kundupplevelser på nätet innan de gör ett köp. Det gör att den traditionella inköpstratten inte stämmer riktigt längre. Nu finns ett steg till, där användaren utvärderar sin upplevelse efter köpet och forskning visar att en fjärdedel av kunderna kan påverka resten (Quesenberry s.76-77).

Det är ett fenomen man kan se varje dag på facebook, kompisar lägger ut ett köp de är missnöjda med eller ett dåligt bemötande. Det går också att använda som ett tidigt varningssystem så att vi kan åtgärda problemet innan det blir för svårt att lösa (Quesenberry s.78).

För att kunna lösa detta snabbt och effektivt gäller det att vi har bra kommunikation mellan avdelningarna. Ett silosyndrom där en avdelning har en egen kultur och inte vill samarbeta med andra avdelningar kan vara ödesdigert för företaget. När folk är förbannade så pratar de om det, publiken bryr sig inte om vilken avdelning de pratar med (Quesenberry s.78).

En särskilt intressant fakta i denna andra föreläsningsdel var för mig begreppet avbrottssamhälle. Vi är vana att kalla det informationssamhälle, men att vi nu kan se det som ett avbrottssamhälle då det stora informationsflödet gör att vi ständigt avbryts i vårt arbete. Att begreppet multitasking är övervärderat. När vi gör en uppgift tar det enligt en amerikansk undersökning upp till 40 procent längre tid att slutföra den om vi avbryts. Uppmärksamhet måste förtjänas för att vi ska acceptera ett avbrott (Quesenberry s.79).

I slutet på föreläsningen kommer vi in på två ämnen som jag känner igen från journalistiken. Det första är storytelling, ett sätt att berätta som är mer kreativt och håller kvar publiken längre. Det här har jag jobbat med mycket. Men även ”Big ideas” är ett sådant bekant begrepp. Inte till ordet, men principen. Big ideas går ut på att det finns tio punkter för att att avgöra om en ide är stor och alltså hållbar. När man läser punkterna så känns det som att de påminner mycket om ett odefinierbart begrepp i journalistiken, nämligen nyhetsnäsa. Omedvetet drar man ungefär den där listan i huvudet innan man bestämmer sig (Quesenberry s. 81-83).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: